Nu har jag varit utomlands tillsammans med min syrra Lovikka hennes matte och lillmatte, min lillmatte E  och matte förståss. Tidigt på morgonen for vi iväg till Hilleröd i Danmark för att ställas ut. Matte hade räknat ut att vi skulle vara där i god tid så att vi skulle hinna ställa upp tält och titta igenom våra pälsar innan det skulle bli dags för oss. Jo nog var vi i tid alltid. Domaren var inte jättesnabb så det drog ut på tiden. Tur vi hade fått upp tältet för rätt som det regnade så kom det en skur. Det blev en lång väntan innan det blev vår tur. Vi var fyra i vår klass och glädjande nog fick både jag och syrran vars ett Exellent. Toppen! Sen var det bästa tikklass och där slog vi våra konkurrenter igen, jag blev 1a  och fick mitt första cert och Lovikka 2a. Inte klokt alltså! Tänk att vi är så fina. Matte kände att hon inte riktgt fattade hur detta gått till. Sen så fick jag springa tillsammans med en snygg vit hane, Lapinlumon Hilarius, om vem som skulle få den fina röd/gula rosetten. Domaren gjorde det ofattbara, han gav min matte Bir-rosetten. Herregud!  Matte blev helt ställd! Jag blev bäst i rasen!!! Det gjorde ju att vi inte kunde åka hem, jag skulle ju in i stora ringen och representera rasen. I hop med tältet och alla prylar, Lovikkas matte Mia var snäll och stuvade undan prylarna i bilen medan vi andra gick in i utställningshallen för att hitta någon plats där vi kunde sitta tills det var dags igen. Oj vad det tog tid. Nästa gång ska jag med bestämdhet hävda att jag tillhör grupp 1 istället för 8 så jag slipper vänta så länge. Nå väl så var det tid, domaren gick igenom oss ännu en gång och i storaringens första gallring fick jag vara kvar. 6 hundar togs ut och jag var en ibland dem men sen tackade domaren oss, endast 4 hundar placerade sig i gruppen.

Nu är jag helt slut efter denna långa dag så bilderna som Lillmatte E tog idag får jag kolla på i morgon.

Alpina den fina.

Idag fick jag åka med Matte helt själv till Almåsa. Alpina som ska på utställning i morgon och fick inte följa med. Matte ville inte att hon skulle smutsa ner sig i den skånska lerjorden. Vi gick en härlig runda och jag fick fnatt och sprang och sprang , plötsligt kom en hare upp framför mig som jag rusade efter med små fjantiga jaktskall. Men han var för snabb så jag återvände till Matte igen. Sen passerade vi en liten sjö och jag kände för ett dopp. Till min glädje var där ett andpar som jag glatt simmade efter.    Då stönde Matte. Sjön eller dammen var täckt med grön sörja. Ja ni förstår vad som hände när vi kom hem, det blev raka vägen in i duschen så nu är jag krullig och fin i pälsen och luktar gott igen.

Den tredje grenen ska vi träna på längre fram, när Matte fått en cykel.

Trevlig Valborg!

Ofelia

I dag har stora saxen varit framme. Matte har klippt mig och i kväll kom Lovikka och blev klippt. Om allt går som det ska så ska vi nämligen åka över sundet tillsammas på lördag och se vad en svensk domare i Danmark kan tycka om oss.

Det är Lovikka på båda bilderna strax innan hon ska gå hem.

Tjenixen

Alpina

I lördags var Matte borta hela eftermiddagen, när hon kom hem luktade hon så gott. Hon hade varit och besökt Salma och hennes underbara små valpar.

Matte myser med Gila.

Hur söt får man vara egentligen?!

Voff

Ofelia & Alpina

Ett stort grattis till alla mina underbara valpar som idag blir 1år!

En stolt mor och uppfödare

Ofelia & Ulrika  

Idag var det premiär för Alpina i de lite större sammanhangen. Vi tyckte båda att det var roligt att åka iväg. Matte höll nästan på att glömma fixa mig för utställningen så först igår fick jag en schamponering och sen klipptes jag mer eller mindre i vått tillstånd. Jag lyckades aldrig att bli riktigt torr eftersom regnet öste ner hela dagen. Jaja det är väl inte så noga med mig längre.

Först ut var Alpina och Lovikka i juniorklass. Matte var nervös, domaren verkade vara mycket nogrann och bedömningen tog tid. Vissa hundar mätte han vilket oroade Matte, hon undrade hur vi skulle reagera, och eftersom Alpina är lite större än jag men samtidigt såg hon fram emot att få veta om Alpina var fööör stor. Alpina skötte sig fint och domaren mätte henne och konstaterade att hon var inom ramen, stor men inte för stor.  Skönt! Det var 6 stycken i juniorklassen och efter första kollen så var det bara tre som var kvar som fått 1or i kvalité och blev placerade i konkurrensen. Alpina blev 2a med CK och Lovikka blev 3a med Hp.

      Här står Alpina framför domaren.  

Här springer Alpina så att domaren får se hennes fina steg.

     Lovikka o hennes Matte som skötte sig finfint!

Här kommer gänget som blev placerade i juniorklassen.

Sen skulle jag in. Det gick väl ganska bra, fick en fin kritik men blev slagen av två andra snygga brudar och blev 3a med Ck i championklassen.

Jag o Matte. 

Då var det dags för bästa tik klass. Matte fortsatte att visa mig och (Salmas) Mia visade Alpina. (Tack för hjälpen , Mia!) Det gick hur bra som helst. Det helt otroliga inträffade, Alpina placerades i den stora konkurrensen på Reservplats (5a) i bästatik. Du är helt fantastisk min lilla dotter! Jag själv blev oplacerad.

Men vilken dag det var! Matte super nöjd med dagens resultat, hon var redan nöjd när Alpina och Lovikka fått 1or i kvalitet och att det skulle gå så här bra, det hade hon aldrig vågat drömma om.   Matte hälsar och tackar Lovikkas familj för all hjälp och stöttning under dagen, och Lillmatte E som varit fotograf under dagen.

Stjärnorna från Mattisbacken

Ofelia & Alpina

Här är beviset på att våren är påväg! Kladdiga tassar som gör finfint dekorerade golv. Matte är så nöjd med oss för vi har redan satt igång med vårbruket. Vi tänker lufta hela gräsmattan, ta bort mossa och göra fint, att sedan själva gräset råkar åka med i arbetet är mest en olycklig omständighet.  

Mossrivarna

Ofelia & Alpina 

Vem är detta? Jo det är min snygga bror i Stockholm, Chippen! Dessa fina bilder fick Matte med mailen härom dagen, Tack Margareta för dem!

För mig och Ofelia så händer det för tillfället inte så mycket. Men snart har kanske snön töat bort så att vi kan få börja träna lite. Matte säger att vi ska träna att gå fint i kopplet, men det tycker jag verkar vara tråkigt. Som jag ser det så gäller det att upplev så mycket som möjligt under en promenad och då måste man springa på båda sidorna om Matte och helst hinna söka av både framför och bakom också, lite här och lite där. Matte säger att hon känner sig som en seriefigur när hon är ute och går med oss hundar, helt insnärjd i koppel. Hon påstår att det inte ska vara så.

Tjenixen

Alpina o Ofelia